Martin Hägglund

I sin recension av MH Vårt enda liv ... skriver Antje Jackelén:

"Religionskritik liksom religionens självkritik är en nödvändig och ansvarsfull uppgift. Både kritik och självkritik måste bedrivas med omsorg eftersom religion är och har varit en av de starkaste krafterna i mänsklighetens utveckling."

Men det verkar inte gälla internt inom Svenska Kyrkan?