Dolcetto d’Alba Dei Grassi 2019

Härligt med rester denna lördag med barn och barnbarn. Tzatziki, fänkolscoleslaw, picklad blomkål, tryffelsalami, Montasio-ost, chiliost, vitlöksbröd, italiensk färskpotatis och rosmarinkryddad gris. Vinet håller hela vägen.

"Elio Grasso
Elio Grassos ägor ligger inom UNESCOs världsarv. Vingårdarna är familjens stora stolthet och de brukas med stor respekt för jorden, för omgivningen och för tidigare generationers arbete.
Località Ginestra, 40 12065 Monforte d’Alba, Italien
www.eliograsso.it/
Elio Grasso har totalt sett 42 hektar varav 18 hektar är planterade med vinrankor. I sin produktion använder de endast egenodlad frukt. Det är själva definitionen av en Azienda Agricola, endast egen frukt. Beslutet att buteljera olika vingårdslägen separat togs 1978. Den uttalade ambitionen är att de olika vinerna ska reflektera den jord de vuxit på. Varje vin ska uttrycka just sin unika personlighet och det är den målsättning som Elio, hans fru Marina och sonen Gianluca – som idag driver företaget – satt upp. I första hand vill de uppfattas som druvodlare och i andra hand som vinproducenter, då de tycker att det är det bästa sättet att hedra sitt arv och inte minst sin historia.

Vingårdens fokus har alltid varit de klassiska druvsorterna – Nebbiolo, Barbera och Dolcetto. Dessa har de behållit fokus på och valt att nyplantera sedan tidigt 80-tal. Ett undantag finns och det är Chardonnay. 1986 planterades en liten vingård uteslutande med Chardonnay och familjens åsikt är att även det vinet idag främst uttrycker växtplatsen och inte druvsorten.

Elio Grassos vingård är belägen i Monforte d’Alba och det är också där de har sin ”estate” – Gavarini. Produktionen är totalt 90 000 flaskor. Den tillåter dem att fortsätta som ett familjeföretag med kontroll över alla delar från vingårdsarbete till vinifikation och försäljning.

Dolcetti Fruktd’Alba Dei Grassi 2019: drivet, friskt och välbalanserat. Inslag av hallon, björnbär, rosor, viol och lakrits. Fin tanninstruktur och härlig eftersmak av körsbärskärnor." Johan Lidby