Bra med olika angreppssätt ...

... men sunt förnuft verkar lysa med sin frånvaro för endel ...

Från SVT Opinion: Greder, Uvell och Sundell.

"OPINION · ”Han höjer sig över det simpla politiska spel som Alliansen, tillsammans med SD, satt igång. Plötsligt framstår Alliansen och SD som ett hot mot den politiska stabiliteten”, skriver Göran Greider.

Göran Greider

Chefredaktör Dala-Demokraten

Defensivt – men oerhört smart. Så vill jag sammanfatta statsminister Stefan Löfvens besked.

Regeringen avgår inte och Löfven utlyser inte extraval, vilket jag personligen skulle ha uppskattat, och istället avgår två av de ministrar som hotas av misstroendeförklaringar.

Den nu avgångne Anders Ygeman har länge framstått som en av de mest populära ministrarna i regeringen. I den meningen är det oerhört defensivt: regeringen vingklipps. Den tvingas flyga lågt. Detta är en stor prestigeförlust för Stefan Löfven.

Men Löfven agerar trots det mycket smart.

Han kliver fram som en synnerligen prestigelös statsminister som, i motsats till Alliansen, inte är beredd försätta landet i en djup politisk kris och det tror jag han vinner i förtroende på hos breda väljarskikt.

Han höjer sig över det simpla politiska spel som Alliansen, tillsammans med SD, satt igång. Plötsligt framstår Alliansen och SD som ett hot mot den politiska stabiliteten.

Man såg det på det församlade pressuppbådet på Rosenbad som verkade rätt så handfallen inför Löfvens förmåga att än en gång vända på förväntningarna (sådan var stämningen också när Löfven hösten 2015 utlyste nyval; presskåren såg ytterst moloken ut över att den inte fick bestämma mer över svensk politik.)

Och inte bara det: med sitt besked om att behålla förvarsminister Hultqvist slungar han över ett tungt ansvar på oppositionen, en opposition som Löfven naturligtvis vet är kraftigt splittrad. Det är han inte sen att utnyttja.

För här är Löfvens listiga fråga: Är Alliansen i samverkan med SD verkligen beredda att utlösa en regeringskris genom att fälla Peter Hultqvist som är populär långt in i den borgerliga väljarkåren och som är allra svårast att koppla till haveriet på Transportstyrelsen?

Kanske är Ebba Busch Thor och Anna Kinberg Batra redo för det, men Lööf och Björklund? Jag skulle tro att de behöver grubbla ett bra tag på den frågan. Jag tror det skaver i dem.

Indirekt kan en kabinettsfråga vänta: Om Hultqvist röstas bort av riksdagen kan regeringen mycket väl se sig tvungen att avgå. Men då står Alliansen där med sitt samarbete med SD och med bilden av att de för en enda ministers skull är beredda att skapa kaos och kris i landet.

Jag tror själv att ett extraval hade kunnat ge nytt liv åt svensk politik, men Stefan Löfven valde den tryggare vägen. Det är förmodligen också den väg som breda väljarskikt – särskilt mitt i semestern – uppskattar.

Man kan också beskriva det hela som att Stefan Löfven erbjuder en kompromiss – två ministrar bort, en kvar.

Frågan är om Alliansens ledamöter i riksdagen har det moraliska modet att acceptera den kompromissen?

Sedan ska vi inte glömma att en ombildad regering alltid har sina mediala poänger: Nya ansikten, nya tonfall i en regering som trots alla omvälvande händelser faktiskt sett ungefär likadan ut sedan hösten 2014. Både Tomas Eneroth och Helen Fritzon är erfarna politiker.

Statsminister Stefan Löfven har suttit vid makten under en period i svensk politik som när det gäller turbulens saknar motstycke:

Oklara majoriteter i riksdagen, terrorism, migrationskris. Man få går tillbaka till förkrigstiden för att hitta ett mer svårmanövrerat politiskt klimat. Att han än så länge lyckats rida ut alla stormar är imponerande.

Stormarna kommer inte att upphöra från och med idag. Men det kan hända att de lite grann ändrar riktning. Alliansen och SD framstår just nu som bortfintade av Löfven."

"OPINION · ”Det är inte en dag för tidigt för oppositionen att ta det ansvar för landet som sittande regering helt uppenbart inte klarar av”, skriver Rebecca Weidmo Uvell.

Rebecca Weidmo Uvell

Borgerlig opinionsbildare

Det var inte en ansvarstagande statsminister som stod i Rosenbad idag. Det var en förbannad partiordförande för Socialdemokraterna.

Vi har en av de värsta politiska skandalerna sedan Ebbe Carlsson-affären. Ändå andades Stefan Löfven inte ens eget ansvar.

Bristen på ödmjukhet har varit talande under hela hans statsministerperiod men idag var den beklämmande att se. Att ha ett väljarstöd permanentat på Juholtnivå och leda den svagaste och sämsta regeringen vi någonsin haft är inte direkt något att vara mallig över.

Genomgående sedan den här soppan blev offentlig har Stefan Löfven negligerat allvaret och istället skyllt ifrån sig. På privatiseringar, outsourcing, Alliansen och på Erik Bromander.

Jag förstår att det är en obekant situation för partiordföranden för partiet som lever efter devisen ”makten framför allt” att plötsligt behöva hantera en opposition som gör det en opposition ska göra.

Men det är inte oppositionens ansvar att göra det enkelt för statsministern. Äntligen gör de sitt jobb.

Men det här handlar inte om Alliansen utan om något helt annat så jag tar det från början.

Hans regering anställde Maria Ågren som Generaldirektör för Transportstyrelsen i februari 2015. Löfven passade då på att utse sin personliga nära vän Elvy Söderström, som sitter i deras VU, till ledamot i styrelsen för Transportstyrelsen, och Margot Wallströms nära medarbetare och vän Rolf Annerberg till ordförande. Rätt partibok är viktigare än något annat.

Enligt Säpos förundersökningsprotokoll var Näringsdepartementet informerade om lagbrotten. Under hösten 2015 ville Säpo pausa hela projektet på grund av säkerheten men ignorerades.

I mars 2016 fick försvarsminister Hultqvist och inrikesminister Ygeman vetskap om att rikets säkerhet kan ha äventyrats.

Först i januari 2017 påstår Löfven att hans inrikesminister och försvarsminister informerade honom.

Bland annat hade detta läckt: hela det svenska körkortsregistret inklusive information om sjukdomar för 6,3 miljoner människor. Register över militära fordon. Folk med skyddade identiteter. Register över alla landets hamnar, broar och vägar.

Inte nog med detta. Regeringen Löfven ljög alltså i januari 2017 om varför Ågren sparkades. Istället för att säga som det är, att hon brutit mot lagen och har polisanmälts, påstod de att ”de har olika uppfattningar”.

Först i juli, när Ågren efter erkännande, döms till böter rullades hela historien upp.

Inte en enda gång har riksdagen informerats om det här haveriet. Och när hade statsminister Löfven tänkt informera sina uppdragsgivare – svenska folket?

Det är lätt att få intrycket att om inte hade media grävt i det här, hade Löfven tänkt mörka hela historien med att våra sekretessklassade uppgifter läckt ut.

Istället för att agera statsmannamässigt fortsätter Löfven med sitt politiska spel och ignorerar nu delar av misstroendeförklaringen från oppositionen.

Det spelar ingen roll att Hultqvist är populär. Han underlät att informera såväl Försvarsutskottet som sin statsminister om hot mot rikets säkerhet. Information han fick redan i mars 2016.

Han har misskött sitt jobb. Om han gjort bra saker eller har mysig dialekt är irrelevant.

Alliansen kan inte på onsdagen kräva hans avgång för att sedan backa bara för att Löfven vägrar acceptera att riksdagen kan avsätta statsråd.

Alliansen borde gå vidare och fälla Hultqvist. Det är inte Stefan Löfven ensam som bestämmer i Sverige.

I vår demokrati är riksdagen vårt högst beslutande organ och bristen på respekt Löfven gång på gång uppvisar här är beklämmande.

Han erbjuder inte en kompromiss. Han håller på med en maktdemonstration och med politiskt spel.

Det är inte en dag för tidigt för oppositionen att ta det ansvar för landet som sittande regering helt uppenbart inte klarar av."

"OPINION · ”Privata vinstintressen och osynliga aktörer kommer också fortsättningsvis att leda till skandaler”, skriver Carolina Sundell.

Carolina Sundell

Journalist

Skandalen som förödmjukat Löfvens regering har orsakats av nyliberalismens kvävande snara.

Det som hänt på Transportstyrelsen handlar mindre om de ansvarigas inkompetens, än om en av nyliberalismens ofrånkomliga konsekvenser.

Det är lättare för Alliansen att väcka misstroendeförklaringar mot statsråd än att blotta vad som alltid sker när det allmänna eller det sekretessbelagda hamnar i privata händer.

Media i Sverige poängterar sällan ideologin bakom nedskärningspolitiken – den nyliberalism som Sverige anammat med stor hjälp av EU. Kalla det en förvriden filosofi, som gör att det statliga ska drivas som företag med toppstyrning där effektivitet sätts före rättssäkerhet.

I den svenska demokrati härjar de policyprofessionella, som har mer inflytande än våra folkvalda representanter. Privata vinstintressen och osynliga aktörer kommer också fortsättningsvis att leda till skandaler.

Det kan tyckas att Reinfeldt och hans ministrar slapp lindrigt undan för Nuonaffären. Så är inte fallet för generaldirektören Maria Ågren som satt på Transportstyrelsens kontor och outsourcade känsliga databaser.

Notera att detta skedde efter att rejäla nedskärningar inletts. Då blir det lättare att köpa externt och påbörja statlig försäljning. De nyliberala vill rättfärdiga försäljningen av det statliga genom att hänvisa till påstådda effektivitetsökningar, lägre kostnader och lättare skötsel.

I vems intresse kan man undra. Privatisering leder alltid till ytterligare byråkratisering.

Tjänstemän som Maria Ågren tycks ha haft lätt att göra avsteg från gällande lagstiftning, när tjänstemannaansvaret inte existerar längre.

Valde någon politiker att fråga allmänheten? De som styr vet att frågan skulle ställa till problem; folket skulle rösta emot, eftersom vi numera vet att privatisering leder till kapitalöverföring till en liten elit som tjänar miljarder på allmännyttan.

Låt inte skenet bedra! Att vilja att Transportstyrelsen ska outsourca, eller att apoteken – och allt annat som ägs av skattebetalarna – ska säljas ut, härstammar från samma ideologi.

De nyliberala är troende och kan inte backa upp sina argument vare sig med studier eller empiriska fakta. De vill gärna minimera problemformuleringen till en fråga om konkurrens på en så kallad fri marknad.

I detta fall spelade incidenten på Transportstyrelsen i händerna på Säpo och försvarsdepartementet.

Det är därför Peter Hultqvist kan stå och smila på presskonferenser och nicka när Löfven säger att militären ska genomföra den största exercisen någonsin med NATO.

Vi, folket, har mycket att oroa oss för om vi låter den statliga portföljen hamna i andras händer och privatiserandet eskalera."