Lär dig våga misslyckas

Från NyTeknik;

GUIDE. Omfamna misslyckandet? Vad kan komma för gott ur det kanske du tänker. Borde jag inte hitta andra sätt att tänka istället, som ”tänk positivt”, ”se möjligheter i stället för problem”?


Den här guiden vill visa att det dels kan vara kontraproduktivt om man ständigt försöka undvika att misslyckas, dels att det finns något värdefullt i att misslyckas. Några av de saker som finns att hämta ur misslyckandet är ökad inre trygghet, ökad självinsikt och bättre kontakt med det autentiska jaget. Oron för ett eventuellt kommande misslyckande kan också vara konstruktiv och givande, som du kommer att se om du fortsätter läsa.

Vem vet, kanske misslyckandet väntar runt hörnet, lika bra att vara beredd…

För många av oss är det svårt att acceptera misslyckanden. Det kan bero på att vi har mål som är viktiga för oss, så viktiga att de till och med har blivit något vi identifierar oss med.

Att leva målen, prata om dem och nå dem blir ett måste, att misslyckas att nå dem blir då som en attack på den egna personligheten eller ett tecken på att vi inte duger. Målet blir allt - vägen dit blir inte något att glädjas över. Tänk till exempel på situationen när du söker jobb, kan du lära och glädjas av vägen mot målet?

Ett exempel är mannen som ville arbeta mycket i perioder, vara ledig i perioder och dessutom tjäna hyfsat. Han kom fram till att arbeta på en oljeplattform skulle ge de han sökte. Problemet var att han inte visste något om det gick till att få ett sådant jobb. Han satte igång med att göra en omsorgsfull research, pratade med många människor på olika sidor av jordklotet, tog reda på vad som krävdes, med mera.

När han var klar med all sin research hade han så mycket information och kunskap i ämnet så han skulle kunna skriva en bok, vara guide åt andra eller hållit föreläsningar i ämnet. Han gjorde inte det, men det var en möjlighet som vägen mot målet gav.

Tänk om vi skulle omfamna misslyckandet i sig i stället, inte bara se det som något som ingår i det man säger i vissa organisationer (”hos oss är det okej att våga och få misslyckas”) eller något lärande som tar oss vidare mot framgång.
Att falla ordentligt har sina fördelar

Tänk att få slappna av och släppa på rädslan att aldrig våga köra i diket, göra fel, klanta till det ”big time”. Och då menar jag inte all de små misstagen som många av oss gör ett par av varje vecka, utan de större flopparna. När vi släpper på rädslan så finns ju möjligheten att vi kommer på eller upptäcker något riktigt stort.

Det finns otaliga böcker och biografier som berättar om människor som lyckats men mycket få om de som misslyckats. En som funderat kring ämnet är Natalie Goldberg som bland annat är författare och zenbuddhist.

Att falla ordentligt gör oss grundade, vi ser saker som de är utan glitter och försköningar, menar Natalie Goldberg. Framgång varar inte för evigt, alla åker någon gång på ett rejält bakslag eller en ordentlig motgång. Prestation och framgång kan göra oss lite väl självsäkra, vi tror vi kan gå på vatten och vill då ha och göra mer. För att se och känna saker som de verkligen är behöver vi krascha. Bara då kan vi komma i kontakt med våra autentiska jag på riktigt, enligt Goldberg.

Ett annat exempel är författaren J.K Rowling (författaren till Harry Potter-böckerna) som höll ett examenstal på Harvard 2008 på temat misslyckande.

”Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was, and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me... I was set free because my greatest fear had been realized, and I was still alive. Failure gave me an inner security that I had never attained by passing examinations.”
Rädslans konsekvenser

När rädslan för att misslyckas är stor får det olika konsekvenser:

- vi utmanar oss inte mer än vad vi är säkra på att klara av. Lägger ribban på en nivå som är lite under vår kapacitet så vi med säkerhet lyckas komma över. Vi sänker kravnivån för att lyckas och genom det inte försämra självkänslan.

- perfektionism och kontrollbehov som medel för att hålla misslyckanden borta kan ta mycket energi från annat. Det kan i sin tur leda till just misslyckanden...

- att hålla sig inom trygghetszonen för mycket leder inte till utveckling eller ökad självinsikt.
Oro kan vara konstruktivt

Det behöver inte vara jobbigt eller påfrestande att oroa sig. Oro är en naturlig del av att vara människa. Genom att lyssna till den, undersöka den och aktivt välja hur vi ska hantera den skapar vi en beredskap för eventuella motgångar. Vi blir bättre förberedda om det händer något (och det gör det ju förr eller senare).

Oro kan också leda till att vi inte tar onödiga risker utan att först undersöka saker och ting ordentligt.

Oron gör att vi ökar medvetenheten för eventuella hinder och har en plan för hur vi möter och hanterar dem när de dyker upp.

Så genom att se det berömda glaset som halvtomt i stället för halvfullt anstränger vi oss mer för att hitta sätt och lösningar som fyller upp så vi inte slappnar av och tar för givet att det redan är halvfullt och fylls av sig självt.

Checklista ”Våga misslyckas”


- Alla misslyckas någon gång. Frågan är mer hur du väljer att se det och hur det ska påverka/begränsa dig framöver. Kanske är det du idag kallar ett misslyckande något helt annat på lite sikt.

- Ta reda på vilka dina främsta talanger och styrkor är, fokusera på att använda och utveckla dem mer.

- Lär dig mer om vilken din grundläggande beteendestil är, vad som gör dig stressad och vilka beteenden du kan visa då

- Oro kan vara konstruktivt. Lyssna på vad den vill säga och agera. Kanske undanröjer du kommande hinder genom det.

- Att misslyckas och lära av det göra att vi lär oss mer om oss själva. Utanför komfortzonen, i ”lärozonen”, finns tillväxt och utveckling.