G.D. Vajra
Från vinare:
"Mitt namn är Giuseppe Vajra. Jag är ett av tre barn till Aldo och Milena Vajra, från Barolo. Nu har jag tillbringat nästan halva mitt liv i vineriet... eller egentligen hela mitt liv, men när jag växte upp hade jag ju inget val. Jag började när jag var tonåring och fick utföra en hel del hårt arbete i vingårdarna och i källaren... i rent uppfostringssyfte, jag var inte världens lydigaste barn, men arbetet i vingårdarna var ett skönt sätt att tillbringa sommaren, och det var på det viset jag kom att bli förälskad i det här livet."
"Idag jobbar alla vi tre syskon med familjen. Inte för att våra föräldrar tvingade oss, eller för att det var enklast så, utan för att vi förstod skönheten och passionen i vad de gjorde. Och nu har jag en baby på två månader hemma - som redan har fått smaka ett par droppar champagne och barolo för att se om hon gillar det - men vi kommer att göra likadant som mina föräldrar... det kommer aldrig handla om att tvinga henne in i det, utan om: hur kan vi kommunicera skönheten i det här yrket? Varje dag, till och med i besvärliga tider."
"Just nu kommer vi från en väldigt krävande början på växtsäsongen, där vi är ungefär femton till tjugo dagar sena. Blomningen har precis börjat, men går väldigt osäkert och ryckigt, det är något av en på/av-situation. Varje morgon när vi tänker att vi ska få se de första blomknopparna slå ut, kommer ännu en kylig dag, ännu en regnig dag, och vinrankorna drar sig tillbaka. Men... trots allt förstår vi att också det är en del av vårt arbete, så vi antar utmaningen från årgången."
"För att göra en liten återblick, så var min pappa en storstadskille i sin ungdom, och något av en hippie. Han blev haffad av sin far när han gick i sitt första röda demonstrationståg, och hemkörd till Barolo för att inte hamna i trubbel. Där bestämde han sig för att han skulle bli en contadino - lantarbetare - snarare än vinmakare. 30 årgångar senare får man nog säga att hans dna inte har förändrats. Det handlar inte om att göra det som är enkelt eller följa strömmen utan om att göra det som man känner är sant och rätt för en själv."
"Det kanske förklarar varför han planterade riesling i Piemonte? Det var den första "pirat-rieslingen" som planterades då på 1980-talet, det var någon gång 85-86 som han anlade den här vingården. Det finns en rolig historia, men jag spar den till senare. Eller kort sagt... varför riesling? Jo, för att vi känner att det är en bra hustru till våra baroloviner! Riesling är utan tvekan vår vita favoritdruva, och det är en druvsort som kan ta fram det unika i jordmånen. Så när vi planterade riesling var det inte för att tävla med de tyska eller franska, utan som ett slags hyllning, som att ropa "Viva riesling!"
"Mitt namn är Giuseppe Vajra. Jag är ett av tre barn till Aldo och Milena Vajra, från Barolo. Nu har jag tillbringat nästan halva mitt liv i vineriet... eller egentligen hela mitt liv, men när jag växte upp hade jag ju inget val. Jag började när jag var tonåring och fick utföra en hel del hårt arbete i vingårdarna och i källaren... i rent uppfostringssyfte, jag var inte världens lydigaste barn, men arbetet i vingårdarna var ett skönt sätt att tillbringa sommaren, och det var på det viset jag kom att bli förälskad i det här livet."
"Idag jobbar alla vi tre syskon med familjen. Inte för att våra föräldrar tvingade oss, eller för att det var enklast så, utan för att vi förstod skönheten och passionen i vad de gjorde. Och nu har jag en baby på två månader hemma - som redan har fått smaka ett par droppar champagne och barolo för att se om hon gillar det - men vi kommer att göra likadant som mina föräldrar... det kommer aldrig handla om att tvinga henne in i det, utan om: hur kan vi kommunicera skönheten i det här yrket? Varje dag, till och med i besvärliga tider."
"Just nu kommer vi från en väldigt krävande början på växtsäsongen, där vi är ungefär femton till tjugo dagar sena. Blomningen har precis börjat, men går väldigt osäkert och ryckigt, det är något av en på/av-situation. Varje morgon när vi tänker att vi ska få se de första blomknopparna slå ut, kommer ännu en kylig dag, ännu en regnig dag, och vinrankorna drar sig tillbaka. Men... trots allt förstår vi att också det är en del av vårt arbete, så vi antar utmaningen från årgången."
"För att göra en liten återblick, så var min pappa en storstadskille i sin ungdom, och något av en hippie. Han blev haffad av sin far när han gick i sitt första röda demonstrationståg, och hemkörd till Barolo för att inte hamna i trubbel. Där bestämde han sig för att han skulle bli en contadino - lantarbetare - snarare än vinmakare. 30 årgångar senare får man nog säga att hans dna inte har förändrats. Det handlar inte om att göra det som är enkelt eller följa strömmen utan om att göra det som man känner är sant och rätt för en själv."
"Det kanske förklarar varför han planterade riesling i Piemonte? Det var den första "pirat-rieslingen" som planterades då på 1980-talet, det var någon gång 85-86 som han anlade den här vingården. Det finns en rolig historia, men jag spar den till senare. Eller kort sagt... varför riesling? Jo, för att vi känner att det är en bra hustru till våra baroloviner! Riesling är utan tvekan vår vita favoritdruva, och det är en druvsort som kan ta fram det unika i jordmånen. Så när vi planterade riesling var det inte för att tävla med de tyska eller franska, utan som ett slags hyllning, som att ropa "Viva riesling!"
Kommentarer
Skicka en kommentar